Hej och Hå!
Nu var det ett tag sedan jag skrev sist men mycket har hunnit hända. Förra veckan var vi med Etologi-gruppen på Kolmården och fick en upplevelse att minnas för livet. Varvat med föreläsningar av Kolmårdens personal fick vi vandra runt och träffa olika djur.
Höjdpunkten under de två dagarna var mysstunden med Vargarna =D Det var otroligt häftigt att få en stooor varg kastandes över sig, tro det eller ej. Följt av en mega-bamse-stor puss! Visst hade man lite fjärilar i magen ändå. De är ju trots allt fortfarande vilda i beteendet. Skillnaden är att de accepterar människan. I det vilda är vargen annars skygg och man ska istället för att bli rädd vara glad över om man lyckas få se någon. Jag är väldigt anvundsjuk på dem som bor längre norrut, som åtminstone har chansen att få syn på en.
Till och från Kolmården var ett äventyr i sig. Låt mig säga såhär; Vi var glada att vi kom fram...och glada att vi kom hem igen. Vi var 8 st sammanlagt i en Berga-buss. Halvvägs ned till Kolmården, mitt på E4:an börjar bilen hosta och fruppa ut kolsvart rök. Woops tänker vi, eller rättare sagt Fidde och Emma. Vi andra sov så sött. När man svänger av stora vägen är det ungefär 2 mil kvar till Kolmården, och halvvägs på denna hostar..eller HOPPAR bilen fram. Alla vi andra som sov vaknar av det enorma skuttet på en och samma gång, vilket såg himla roligt ut. Senare fick vi också veta att bilen hade vid ett tillfälle vart nere i 50 på motorvägen. Klart man blev lite nervös för hemvägen.
Den gick bättre, Fidde kom på att om man gasade hela tiden så hoppade den inte lika mycket. Haha, vi hade så himla kul åt vår skruttbil!
Tack och lov för att Projektarbetet är ett överstruket kapitel! Så mycket som vi kämpat de här två senaste veckorna är ofattbart. Men nu är det slut, kaputt, finished, done, glömt och inlämnat! Wohooooooo!!!! XD
Höjdpunkten under de två dagarna var mysstunden med Vargarna =D Det var otroligt häftigt att få en stooor varg kastandes över sig, tro det eller ej. Följt av en mega-bamse-stor puss! Visst hade man lite fjärilar i magen ändå. De är ju trots allt fortfarande vilda i beteendet. Skillnaden är att de accepterar människan. I det vilda är vargen annars skygg och man ska istället för att bli rädd vara glad över om man lyckas få se någon. Jag är väldigt anvundsjuk på dem som bor längre norrut, som åtminstone har chansen att få syn på en.
Till och från Kolmården var ett äventyr i sig. Låt mig säga såhär; Vi var glada att vi kom fram...och glada att vi kom hem igen. Vi var 8 st sammanlagt i en Berga-buss. Halvvägs ned till Kolmården, mitt på E4:an börjar bilen hosta och fruppa ut kolsvart rök. Woops tänker vi, eller rättare sagt Fidde och Emma. Vi andra sov så sött. När man svänger av stora vägen är det ungefär 2 mil kvar till Kolmården, och halvvägs på denna hostar..eller HOPPAR bilen fram. Alla vi andra som sov vaknar av det enorma skuttet på en och samma gång, vilket såg himla roligt ut. Senare fick vi också veta att bilen hade vid ett tillfälle vart nere i 50 på motorvägen. Klart man blev lite nervös för hemvägen.
Den gick bättre, Fidde kom på att om man gasade hela tiden så hoppade den inte lika mycket. Haha, vi hade så himla kul åt vår skruttbil!
Tack och lov för att Projektarbetet är ett överstruket kapitel! Så mycket som vi kämpat de här två senaste veckorna är ofattbart. Men nu är det slut, kaputt, finished, done, glömt och inlämnat! Wohooooooo!!!! XD
<3
Kommentarer
Trackback
