Sandra

Nu är det banne mig inte många dagar kvar. 2 dagar! Men herregud så konstigt!

Idag var det mösspåtagning på Berga. Lave höll ett litet, tack och lov, kort tal och avslutade med ordet "mössor". Mer än så hörde jag inte. Alla skrek "skååål" och sedan slukade man champagnen. Som tyvärr smakade avslagen, jäst, päroncider. Inte så värst gott alltså. Men vad tusan, det är ju en bagatell! Allt är ordnat, tror jag. Jag kommer få mina betyg i handen, som jag är nöjd med och ja jag antar att allt är ordnat till eftermiddagen när alla släktingar ska fråga.."Vad ska du göra nu då?". Jag funderar seriöst på att knåpa ihop någon lapp där de vanliga frågorna blir besvarade. Haha, nej men visst vore det skönt att slippa svara på en och samma fråga 20 gånger?

I Torsdags var jag hemma hos Emma med Simone och Agnes och fotades. Agnes hade kameran i högsta hugg och av de jag hittills har sett så är de superfina! Hon är en grym fotograf! Tack vare dem bilderna struntar jag i att ta porträttbilderna som anordnas av skolan. Det är så jobbigt att le mot en fotograf sådär på beställning. Jag menar när bakgrunden är fixad, när det hänger paraplyer i taket och han/hon säger "Sitt lite mer vridet åt vänster, ned med hakan, och ett fiiint leende nu!" Suck alltså!

I fredags var jag med Emma, Simone och Lisa och fixade naglarna. De blev jättefina men tyvärr flög två av när jag fick vääldigt bråttom till tåget. Därefter åkte en till av när jag skulle lyfta väskan lite hastigt. Fasiken. Men jaja..

Just jah! På tal om just det tåget.  Äntligen får jag skriva om det jag länge velat nämna. Det har kliat i fingrarna kan jag lova!

Mattias fyllde 20 år igår 27/4-08 och sedan fyra månader tillbaka har lilla jag, mooaaahahahaha, planerat en överraskning. Jag skulle åka ned till Lund, utan hans vetskap och sedan ringa vid 00,00 till den 27:e och berätta var jag befann mig. Och tro mig, han anade ingenting. Inte det minsta! Vet inte hur många gånger jag gått igenom allt i mitt huvud om, och om ,och om igen för att för det första inte avslöja något och för det andra för att få allt att hänga ihop.

Mattias ringde mig ungefär 20 minuter innan jag skulle börja jobba på Lördagen...trodde han! Jag sa helt lugnt, " Jag är redan på jobbet och väntar på att få börja". Men sanningen var mer den att jag låg bekvämt i min säng hemma i mitt rum och väntade på att få åka till tåget.

Tre minuter innan 00,00 den 26:e höll jag på att ta kål på mig själv. Jag sprang runt i lägenheten helt flipprig och försökte lugna ned mig men visst att det gick då! NOT! Så äntligen fick jag ringa och kunde till min stora glädje höra honom överlycklig på andra sidan luren. <3

Det har inte varit lätt att gå och längta i fyra månader men det har samtidigt varit väldigt skoj att hålla det hemligt ^^

Nu ska jag göra mig i ordning inför studentskivan i kväll. Ska bli hur skoj som helst!