Däppt i Näsan
Uh Oh!
Detta var inte precis, exakt, på pricken vad jag behövde just nu. Nope, inte alls bra. Jag har inte tid att vara sjuk! Som tur är, så är det en helt vanlig förkylning men mitt huvud känns som om det antingen ska sprängas..eller också så är det ett enormt övertryck. Man skulle kunna likna det med en ballong med alldeles för mycket luft i. Därför hade jag definitivt ingen som helst lust att släpa mig ur sängen och skriva klart projektarbetet idag heller.
Lyckligtvis fick jag spendera 1 ½ dag med Mattias, vilket gjorde mig på väldigt mycket bättre humör =) Eftersom han innan en tenta och mellan två kurser åkte hem till Dalarna fick vi chansen att ses över en dag innan han skulle vidare mot Rättvik. Även om det handlade om så kort tid så är det klart att man tar chansen när man kan. Annars skulle det ju dröjt över en månad innan vi kunde ses igen. Man vinner mycket på att vara spontan!
Imorgon är det arbete som gäller. Önskar förkylningen har lättat lite då. Mamma och Pappa försöker få mig att dricka "Kan Jang"..men det smakar allvarligt talat skit! Varför kan de aldrig skapa ett flytande läkemedel som smakar naturligt gott? Även om det påstås smaka lakrits, jordgubb eller banan så, ja alltså..jag har då aldrig ätit en sådan äcklig jordgubbe i hela mitt liv. Jag vet inte ens vad man ska kalla smaken på den här drycken....jag tycker namnet säger det mesta.
Detta var inte precis, exakt, på pricken vad jag behövde just nu. Nope, inte alls bra. Jag har inte tid att vara sjuk! Som tur är, så är det en helt vanlig förkylning men mitt huvud känns som om det antingen ska sprängas..eller också så är det ett enormt övertryck. Man skulle kunna likna det med en ballong med alldeles för mycket luft i. Därför hade jag definitivt ingen som helst lust att släpa mig ur sängen och skriva klart projektarbetet idag heller.
Lyckligtvis fick jag spendera 1 ½ dag med Mattias, vilket gjorde mig på väldigt mycket bättre humör =) Eftersom han innan en tenta och mellan två kurser åkte hem till Dalarna fick vi chansen att ses över en dag innan han skulle vidare mot Rättvik. Även om det handlade om så kort tid så är det klart att man tar chansen när man kan. Annars skulle det ju dröjt över en månad innan vi kunde ses igen. Man vinner mycket på att vara spontan!
Imorgon är det arbete som gäller. Önskar förkylningen har lättat lite då. Mamma och Pappa försöker få mig att dricka "Kan Jang"..men det smakar allvarligt talat skit! Varför kan de aldrig skapa ett flytande läkemedel som smakar naturligt gott? Även om det påstås smaka lakrits, jordgubb eller banan så, ja alltså..jag har då aldrig ätit en sådan äcklig jordgubbe i hela mitt liv. Jag vet inte ens vad man ska kalla smaken på den här drycken....jag tycker namnet säger det mesta.
Direkt hjälp vid förkylning!
Rinnande näsa, hosta, ont i halsen eller lätt feber? Kan Jang, Sveriges mest använda förkylningsmedel ger dig direkt och snabb hjälp oberoende av symtom. Sjukdomskänslan minskar och du känner dig frisk avsevärt snabbare. Att det fungerar är visat i två kliniska studier.
Kan Jang smakar gott...
Tjo!
Vad har jag åstadkommit idag?
Jag har skrivit "en massa" på projektarbetet. "Det går så himla segt". Men framåt iaf...önskar man hade haft chansen att börja lite tidigare. Och JA chansen fanns säkert men........men!
Sen har jag jobbat idag igen. Det gick riktigt bra och även fast det var löning hade vi lite folk. Hum...skumt :P Men ganska nice och andra sidan. Då kan man stå och snacka istället, haha. Vi pladdrade på där ett tag i DT:2 an och när jag skulle vända mig om för att ge ut maten med ett brett leende, fann jag mig själv att istället prata med buskarna i rabatten på andra sidan slingan där bilarna kör. Haha, och inget svar fick jag heller. Attans! De andra bakom mig började skratta och jag med såklart. Vi var för snabba så bilen hade inte hunnit fram till luckan än ;)
Men hörrni!? Det vita som nu täcker hela marken..VAD ska det betyda? Jag vill ha vår ju! Snälla ge mig plusgrader och stekande sol. Den absolut första dagen man kan gå utan jacka är den underbaraste efter allt det gråa och trista. Ja, vissa av oss går ju utan jacka redan nu..haha vem känner sig träffad? ^^
Näh, nu ska jag hitta på något annat.
Jag har skrivit "en massa" på projektarbetet. "Det går så himla segt". Men framåt iaf...önskar man hade haft chansen att börja lite tidigare. Och JA chansen fanns säkert men........men!
Sen har jag jobbat idag igen. Det gick riktigt bra och även fast det var löning hade vi lite folk. Hum...skumt :P Men ganska nice och andra sidan. Då kan man stå och snacka istället, haha. Vi pladdrade på där ett tag i DT:2 an och när jag skulle vända mig om för att ge ut maten med ett brett leende, fann jag mig själv att istället prata med buskarna i rabatten på andra sidan slingan där bilarna kör. Haha, och inget svar fick jag heller. Attans! De andra bakom mig började skratta och jag med såklart. Vi var för snabba så bilen hade inte hunnit fram till luckan än ;)
Men hörrni!? Det vita som nu täcker hela marken..VAD ska det betyda? Jag vill ha vår ju! Snälla ge mig plusgrader och stekande sol. Den absolut första dagen man kan gå utan jacka är den underbaraste efter allt det gråa och trista. Ja, vissa av oss går ju utan jacka redan nu..haha vem känner sig träffad? ^^
Näh, nu ska jag hitta på något annat.
Hoppas ni har haft en bra dag! <3
Livet på Donken
Haha, vilken dag!
Jag började som vanligt klockan 12.00, och var sådär lagom pigg på att jobba. MenMen, det är för det första ett jobb och lite extra klirr i kassan varje månad säger väl ingen nej till. När klockan började närma sig 15.30 började jag räkna ned till kl.16.00 då jag äntligen skulle få ta bilen och åka hem. Icke sa nicke..Lina kommer och ber om extra hjälp till ikväll. Visst! Jag ställer upp! Så jag jobbade ytterligare fyra timmar. Dessutom OB-tillägg idag ^^ Nice!
Runt 18.00 bryter helvetet ut. ALLA i HELA Haninge hade bestämt sig för att vanliga hamburgare helt plötsligt inte dög, det var extra ost hit och bort med löken dit....och SERIÖST ska det vara så himla svårt att pilla bort gurkan själv? Istället väljer de att vänta fyra/fem minuter på en ny special-hamburgare. Vanligtvis är detta en lång tid att vänta men eftersom det var lite extra stressigt idag så blev det som det blev. Jag som stod i DT:1-an (där vi tar bilarnas beställningar) SPRANG fram och tillbaka, mellan den, DT:2-an (där maten ges ut), ut till bilarna och lämnade mat som de väntat på, samt till kassan där kön räckte till Västerhaninge ungefär...jissuss alltså...det va det värsta. Med dessutom endast två personer i köket blev det extra väntetid på allt, även om det inte var specialorder. Kunderna blev irriterade och vi fick springa runt och le fånigt :P Tur att man har härliga arbetskamrater =)
HAhahahahahaa sen måste jag bara berätta om en annan händelse ikväll. En jättetrevlig kund i DT:1-an öppnar helt plötsligt dörren samtidigt som hon plockar fram pengar...jag tänker "Eeh..ööö, okej visst"
Varpå hon helt plötsligt utbrister;
- Alltså förlåt, men mina barn i baksätet har fisit...och jag mår illa!
Jag som inte ens kunnat komma på tanken att det var det hon skulle säga fullkomligt gapskrattar och hela hennes fullsatta bil hänger med.
Det bästa med att jobba på McDonald´s är att få träffa så många olika typer av människor, allt från supertrevliga till riktiga idioter. Folk som har magen att stå och skrika på ett gäng ungdomar som sköter en hel restaurang helt själva bara för att ngt dröjer i två minuter... Ibland tror man inte sina öron. Men för det mesta är det toppen! :)
Nu har min puls äntligen återgått till det normala. Så nu tänkte jag se en film med Mattias. Iofs på flera mils avstånd, men det går =)
Jag började som vanligt klockan 12.00, och var sådär lagom pigg på att jobba. MenMen, det är för det första ett jobb och lite extra klirr i kassan varje månad säger väl ingen nej till. När klockan började närma sig 15.30 började jag räkna ned till kl.16.00 då jag äntligen skulle få ta bilen och åka hem. Icke sa nicke..Lina kommer och ber om extra hjälp till ikväll. Visst! Jag ställer upp! Så jag jobbade ytterligare fyra timmar. Dessutom OB-tillägg idag ^^ Nice!
Runt 18.00 bryter helvetet ut. ALLA i HELA Haninge hade bestämt sig för att vanliga hamburgare helt plötsligt inte dög, det var extra ost hit och bort med löken dit....och SERIÖST ska det vara så himla svårt att pilla bort gurkan själv? Istället väljer de att vänta fyra/fem minuter på en ny special-hamburgare. Vanligtvis är detta en lång tid att vänta men eftersom det var lite extra stressigt idag så blev det som det blev. Jag som stod i DT:1-an (där vi tar bilarnas beställningar) SPRANG fram och tillbaka, mellan den, DT:2-an (där maten ges ut), ut till bilarna och lämnade mat som de väntat på, samt till kassan där kön räckte till Västerhaninge ungefär...jissuss alltså...det va det värsta. Med dessutom endast två personer i köket blev det extra väntetid på allt, även om det inte var specialorder. Kunderna blev irriterade och vi fick springa runt och le fånigt :P Tur att man har härliga arbetskamrater =)
HAhahahahahaa sen måste jag bara berätta om en annan händelse ikväll. En jättetrevlig kund i DT:1-an öppnar helt plötsligt dörren samtidigt som hon plockar fram pengar...jag tänker "Eeh..ööö, okej visst"
Varpå hon helt plötsligt utbrister;
- Alltså förlåt, men mina barn i baksätet har fisit...och jag mår illa!
Jag som inte ens kunnat komma på tanken att det var det hon skulle säga fullkomligt gapskrattar och hela hennes fullsatta bil hänger med.
Det bästa med att jobba på McDonald´s är att få träffa så många olika typer av människor, allt från supertrevliga till riktiga idioter. Folk som har magen att stå och skrika på ett gäng ungdomar som sköter en hel restaurang helt själva bara för att ngt dröjer i två minuter... Ibland tror man inte sina öron. Men för det mesta är det toppen! :)
Nu har min puls äntligen återgått till det normala. Så nu tänkte jag se en film med Mattias. Iofs på flera mils avstånd, men det går =)
Ha det så bra! <3
40 Dagar Kvar
Jag har nått den punkt då jag måste vara ute i sista stund för att överhuvudtaget få någonting gjort. Idag är det Etologiarbetet som gäller. För övrigt är det en väldigt intressant kurs och jag ångrar inte att jag går den. Nejnej, men jag är fullkomligt, totalt, helt slutkörd. Det är som att få behöva gräva ur orden när man skriver..och det här jäkla analystänkandet är jag så fruktansvärt trött på just nu. Helst av allt skulle jag vilja ha det serverat på ett silverfat. Går det? Någon som ställer upp frivilligt?? Känns dessutom som om jag inte har tid för någonting. När jag väl har det, orkar jag inte göra någonting vettigt.
Jag har haft det såhär sedan 4:an och i 8:an / 9:an var jag nära utbrändhet...så, jag orkar faktiskt inte mer nu!
Jag hinner inte heller träffa mina vänner och Mattias lika mycket som jag skulle vilja. Allt är denna förbannade skolans fel! Planering är ett ord som inte existerar på Berga. Det finns inte..
Jag borde verkligen rycka upp mig!
- Det är 40 dagar kvar, det snöar och jag längtar så otroligt mycket till den dagen -
<3
Bloggare innerst inne?
Jaha!!!
Har jag också hamnat här? Det skulle jag vilja kalla lite otippat. Men kanske inte så värst konstigt när jag själv tänker efter.
Jag har alltid tyckt om att skriva. Framförallt för hand men att skriva överhuvudtaget är ett stort intresse. Vet inte hur många småböcker med löjliga sagor jag har liggandes från år och år tillbaka. Jag vet inte heller hur många gånger jag fått höra av min kära mamma att jag borde bli journalist. Vilket jag med stor inlevelse alltid har protesterat mot! Värt att nämna här är att hon, som alla andra jag känner självklart stöttat mig i min största dröm. Att bli världens bästa veterinär!
Så, en blogg dådå...vore det verkligen något för mig!? Jag måste först och främst säga att det var fasiken inte lätt att komma igång! Bara en sådan sak som att bestämma sitt användarnamn är ju ett livsavgörande beslut. De flesta man kan tänka sig är dessutom redan upptagna, så det slutar med att man får ta ett man är halvnöjd med istället. Designen verkar också knepig, men det löser sig som jag annars skulle säga. Nu ser den förfärlig ut!!
Nog med gnäll, man kan inte kunna allt när man prövar på något alldeles nytt.
Så efter en gigantisk dos funderande tror jag faktiskt det var på tiden att skaffa en alldeles egen. Jag hoppas den kommer uppskattas med många besök och kommentarer. Jag ska göra mitt bästa i att uppdatera.
Har jag också hamnat här? Det skulle jag vilja kalla lite otippat. Men kanske inte så värst konstigt när jag själv tänker efter.
Jag har alltid tyckt om att skriva. Framförallt för hand men att skriva överhuvudtaget är ett stort intresse. Vet inte hur många småböcker med löjliga sagor jag har liggandes från år och år tillbaka. Jag vet inte heller hur många gånger jag fått höra av min kära mamma att jag borde bli journalist. Vilket jag med stor inlevelse alltid har protesterat mot! Värt att nämna här är att hon, som alla andra jag känner självklart stöttat mig i min största dröm. Att bli världens bästa veterinär!
Så, en blogg dådå...vore det verkligen något för mig!? Jag måste först och främst säga att det var fasiken inte lätt att komma igång! Bara en sådan sak som att bestämma sitt användarnamn är ju ett livsavgörande beslut. De flesta man kan tänka sig är dessutom redan upptagna, så det slutar med att man får ta ett man är halvnöjd med istället. Designen verkar också knepig, men det löser sig som jag annars skulle säga. Nu ser den förfärlig ut!!
Nog med gnäll, man kan inte kunna allt när man prövar på något alldeles nytt.
Så efter en gigantisk dos funderande tror jag faktiskt det var på tiden att skaffa en alldeles egen. Jag hoppas den kommer uppskattas med många besök och kommentarer. Jag ska göra mitt bästa i att uppdatera.
Längtar tills jag kan stå på egna ben. När det inte finns några måsten längre. Vill ut och se vad jag går för!
<3
<3
