Som vanligt när det är viktiga saker det handlar om stressar man och gör allt för att komma i tid. Ändå får man sitta och vänta minst en kvart innan de ropar in en. Jag ska vara ärlig, jag tycker inte om att gå till tandläkaren. Dels för att de glor i ens mun, utan att faktiskt fråga om lov :P Och så gör det förbaskat ont. När man ska laga hål det vill säga. Jag har och andra sidan aldrig använt bedövning när jag lagat de två hål jag haft tidigare, så det kan mycket väl vara en bidragande orsak. Haha. Och den sista och kanske största anledningen av alla! Jag har världens läskigaste tant till tandläkare!! Hon pratar med brytning, i 180, och hela hennes utseende gör att hon ser sträng ut. Det var med ett djupt andetag jag klev in i rummet och satte mig. De började med att röntga som på en helt vanlig kontroll. Borde de inte minska de där plattorna man ska bita på? De skär ju in i tandköttet så tårarna nästan sprutar. Ja okej nu överdrev jag lite, men nästan.

Tanten pratade med sin assistent under tiden de tittade på bilderna;

Tanten: Ojoj..kanske försäkringsbolaget!?

Assistenten: Mm, ja!

Mina tankar: JÄVLA KÄRRING!! Hur VÅGAR hon uttala sig sådär om mina tänder när hon vet att jag hör. Hon har tittat på bilderna i TVÅ sekunder och tänker redan blanda in försäkringsbolaget!! Är hon galen!?

Men mitt under mitt mentala krig sträcker hon sig efter telefonen som tydligen saknar ringsignal och börjar babbla om någon helt annan patient. Med försäkringsbolaget naturligtvis. Det märks att hon har humör kärringen.

Mina funderingar rusar iväg igen: Shit, hon har gjort något mot en patient så att det blev till att kolla upp försökringar..OJ, Oj, OOJ TA MIG HÄRIFRÅN!!! *panik* När hon lade på tittade hon på sin kollega. "Alltså de där, de där skåningarna, man förstår inte vad dem säger. En gång när jag ringde dit till Lund..då sa jag till en kollega; Du får prata, de pratar inte svenska med mig!" (jojo, hon har väl lite humor också).

Så det där lilla samtalet de hann med handlade alltså inte om mig. Tur!

FASIKEN! Tre hål hade jag...hur lyckas man? Jaja, bara att gilla läget och laga. Man får istället tacka för att det va det enda. Tehe.

Då skulle jag boka tid för lagning. Fanns ingen för ens i September. Men nejjä! Hallå!? Nu vill jag ha dem lagade. Så jag sa, jag kan inte då eftersom jag har flyttat vid den tiden. Då frågade hon vart...tro mig jag tvekade på att svara! Vem vet hon kanske skulle göra mos av mig med borren. Fast jag skrattade; Till Lund! Hon glodde på mig..och sedan brast hon ut i skratt.

Tur va det att jag inte kunde de tiderna för nu fick jag en annan jättetrevlig tjej som ska laga mina stackars tänder.

För övrigt har det varit en ganska så händelserik dag. Mycket på jobbet och picknick med Simone. Myspys va det =) Nu ska jag hitta på något annat.
Ha det så bra!

Min dag på dagiset har varit väldigt lång, men som alltid, full av roliga stunder.

1) Pojke - Vet du varför min pappa åker bil hit till dagis?

Jag - Nej varför det?

Pojke - För han vet inte hur man får muskler!

Vet du varför min mamma går till dagiset?

Jag - Nej varför det?

Pojke - För att hon VET hur man får muskler!

[...]

Jag - Vad du var smutsig på kinderna då? Vi får tvätta av dig sen. Innan vi ska äta lunch.

Pojke - Ja, jag snubblade lite.

2) Med gnällig röst säger en pojke.

Pojke - Dem där pillar på mig!! Dem där småbarnen!!

3) Under lunchen sa samma pojke som berätta för mig om sin mamma och pappa som tog sig till dagis på olika sätt beroende på hur mycket muskler de ville ha, en så rolig och spontan sak.

Jag - Är du mätt, eller vill du ha mer ris?

Pojke 1 - Mm, jag kan ta lite till

Pojke 2 - Han är fortfarande hungrig, och jag är full!

Jag - Är du full? Ojoj!

Zandra och jag skrattar. Det lät så kul!

4) Vid vilan (varning för kiss- och bajsåldern)

Pojke - Bajsat!

Jag - Har du bajsat? Kom får ja se.

Pojken nickar

Jag misstänker att det inre riktigt är så som har säger och tar det hela med en nypa salt. Rätt hade jag också. Det var hans lilla busiga sätt att slippa lägga sig ned och sova.

Jag - Du har inte alls bajsat. Gå och lägg dig igen på din plats.

Det dröjer ungefär 5 minuter och så säger han samma sak igen.

Pojke - Bajsat! Sedan går han själv bort till mig, utan att jag säger någonting, vänder rumpan till och börjar dra ned blöjan och upprepar det igen. Men icke..inget bajs.

Han går tillbaka, lägger sig ned, reser sig igen och tittar på Sara med sin absolut busigaste blick. Sedan slår han triumferande ut med armarna, ler stort och busigt.

Pojke - BAJSAT!

Han hade fortfarande inte bajsat, och somnade när jag lade mig intill honom. "Godnatt" sa jag och så tog det bara några minuter innan han somnade.

Den här pojken går också på min avdelning och är också så himla söt. Det är svår att säga ifrån när de inte lyssnar eller liknande när de är så söta och busiga. Hihi!

Hoppas ni har haft en solig och underbar dag!

Det har varit en dag med blandade känslor. Flest åt det positiva hållet tack och lov. För det första har jag nästan dött av värmeslag, utmattning och extrem sprallighet. För det andra måste jag säga att jag trivs så enormt bra på jobbet! Så sjukt gulliga barn, även om tre av dem (inga namn nämnda här) kan vara väldigt svåra i många av dagens situationer. Men jag börjar hajja nu hur man ska prata med dem för att få dem att göra som man vill. Haha. Men klurigt är det! All personal är så trevlig och ja, jag trivs helt enkelt hur bra som helst!

Den minsta lilla tjejen (1 år och kanske två månader) vi har på avdelningen är också så extremt söt. Önskar ni kunde få se henne. Dessutom är det lite kul nu också för hon tycks ha fattat ett, rent ut sagt, gigantiskt tycke om mig. Så fort hon ser mig börjar hon "springa", sötisen kan ju inte springa så jättefort än, och sedan kastar hon sig mot mina ben och borrar in ansiktet. När hon blir lite ledsen och gnällig kommer hon springandes och ska krypa upp i famnen. Hon kastar sig mot benen igen och gör ett misslyckat försök att klänga sig upp längs med dem. Ibland springer hon också efter mig för att antingen busa eller så vill hon bara mysa ännu mer. Vi brukar köra "Vaaaar är flickan....tittut!". Istället för att hålla för ögonen håller hon för öronen. Hon är en riktigt go tjej!

Idag var också en sådan hektisk dag, detta för att alla andra fröknar var ute på Utö och hade planeringsdag så det var jag, Sara ( också vikare), och tre andra fröknar från en annan byggnad med äldre barn, som jobbade jour. Det var hur kul som helst att ha eget ansvar. För det blev det verkligen kan jag lova. Det var jag och Sara som drev hela dagen igenom. De andra stod i stort sett bara där och glodde. En praktikant (närmare 35 år) stod och pratade i mobil där ett tag och satt för det mesta och gäspade. Nämnde åldern för att jag tycker det är väldigt oansvarigt att vid den åldern vara så oengagerad. Hon var dessutom praktikant och var under utbildning för det som vidare yrke. Henne skulle inte jag vilja lämna mitt barn till! Men som sagt så blev man ju snarare stolt över att klara allt själv. Sara är bara ett år äldre än mig själv och vi hade lugnt kunnat ha alla barnen själva.

Det har varit så himlans varmt idag! Men riktigt skönt. Ska inte klaga för nu är ju värmen äntligen här. Det är så typiskt oss svenskar att klaga när det är för varmt och när värmen försvinner igen. Jag blir så trött på det och därför ska inte jag vara en av dem. Istället hoppas jag på att få lite färg.

Idag var jag hos läkaren igen. Hon tog ett prov som ska undersökas. Noga hoppas jag. Haha, nej men nu vill jag faktiskt veta vad som står på. Det är inte likt mig att vara sjuk såhär länge. Det är inte ens likt mig att vara sjuk överhuvudtaget. Så att det nu gått en månad sen jag blev krasslig är väldigt underligt. Fick i alla fall Penicillin nu så jag hoppas på en förbättring.

Som jag nämnde ovan så har jag varit så sprallig idag. Säkert på grund av att vi klarade dagen så bra, och säkerligen på alla barnen. I morgon kommer det förmodligen bli detsamma. Men det klarar vi lika galant. Men för övrigt har jag varit på riktigt gott humör. Härligt med en massa sol och värme också såklart. Mina fräknar börjar synas ganska så bra nu. Det är faktiskt, tro det eller ej, första året jag uppskattar dem. Fråga mig inte varför men så är det.

Jag är så glad att sommaren äntligen är här, och jag tror, med närmare eftertanke att det inte existerade några blandade känslor. Alla var väl ändå positiva, mer eller mindre!?

Ni anar inte hur rastlös jag är! Fick ryck och gick för att fråga mamma och pappa om de möjligtvis hade någon idé på aktivitet. Mamma gav mig ett flin med glimten i ögat och sa sedan nöjt; "Städa rummet..!" Mina axlar sjönk till golvet, jag sneglade på pappa och bad innerst inne om hjälp, men nääh! Det fick man ju såklart inte. Han höll istället med. Psst..jag också, om jag ska vara helt ärlig. Jag har faktiskt börjat och det är en riktig storstädning det handlar om. Alla gamla skolpapper, häften och anteckningsböcker ska väck! Jag proppar ned allt i en flyttkartong och kastar upp den på vinden, för nu börjar det nya livet med nya tag och ny energi!

Jag är så grymt nyfiken på vad framtiden har att erbjuda. Jag har mina funderingar och förhoppningar såklart. Även mål. Det här med att bli veterinär har jag mer eller mindre "gett upp". Fast jag tycker inte om att uttrycka det så heller. I vilket fall som helst ser jag det absolut inte som ett misslyckande utan mer som att jag till slut valde en annan väg under resans gång. Jag ångrar inte att jag påbörjade den för det har gjort mig till den jag är idag. Så det valet är jag väldigt stolt över. Men nu har jag tänkt om och satsar, än så länge, istället på Djursjukvårdare. Efter mycket om och men har jag faktiskt kommit fram till att det kan vara roligare. Så jag får se hur det går.

Har ni funderat mycket på hur era liv kommer se ut om tio år? Var ni kommer bo, vem ni kommer bo med? Vad ni arbetar som och om allt blivit som ni tänkt er eller hoppats på?

Jag funderar varje dag. Inte så att det påverkar nutiden men det är nog väldigt typiskt mig att fundera, grubbla och framförallt vara extremt nyfiken.

Man kan ju alltid bygga upp någon form att fantasibild och sedan se hur lik den faktiskt blev.

Idag har jag tagit de lugnt, precis som de senaste dagarna. Men jag körde mig själv till H Centrum en snabbis för att gå lite i affärer. När jag klev ut igen hade jag fått med mig två shorts från H&M och en skjorta, också från H&M. Väldigt nöjd. Lyckades sukta efter två par skor också men höll hårt i plånboken. Fast jag funderar flitigt fortfarande.

Nej man kanske skulle ta tag i det här rummet nu i alla fall. Även om det är tråkigt så resulterar det alltid i något bättre och jag vet ju så väl hur skönt det kommer vara sen när allt är borta. Jag tror jag gör ytterligare ett ryck!

Nu har det hänt en del sedan jag sist skrev. Jag har haft lite tidsbrist, tro det eller ej.

För exakt en vecka sedan så var jag och Simone på RixFM - festivalen. Det va jättemysigt, lite kallt dock men väl värt det. Haha jag hade tagit med mig vantar till och med. Ett beslut jag fortfarande är väldigt stolt över eftersom jag tror Simone var en gnutta avundsjuk på mig sen när vi traskade hemåt. Synd bara att så många av vännerna inte kom. Men det kommer ju TheVoice och NRJ också ;) haha!

I helgen var jag i Lund! Vi bestämde oss ganska tidigt för att inte va så himlans "lata" som vi ibland blir. Det är lätt hänt att man vill stanna inne och bara titta på film och ha det lugnt och skönt. Eftersom jag anlände så sent på Fredagen blev det Pizza och film iallafall. Mycket mysigt!
Men sedan på Lördagen cyklade vi till Alnarp. Alnarp är en gigantisk och underbart vacker park, 1 mil från centrala Lund, som alla borde besöka minst en gång i livet. Ett riktigt paradis! Tack morfar för tipset!

Jag har inte cyklat på åratal så det kändes lite efter två mil måste jag säga. Men det va det naturligtvis värt. Vi tog all tid på oss i världen. Det behövde jag.

Vid ett tillfälle cyklade vi förbi en stor ek med perfekt kluvna grenar så att man kunde sitta i mitten. Tanken slog mig och innan jag hunnit hejda mig hade jag sagt min idé rakt ut. Nu fanns det ingen återvändo. Mattias sladdade runt. "Vilken sjukt bra idé! Kom!"

"Uh oh!" var min enda tanke.

Från en bits avstånd såg det varken, högt, brant eller halt ut men det kan jag lova att det var. Visade det sig sen. Jag tvekade ett bra tag innan jag tog mitt förnuft till fånga och klättrade med lite hjälp upp i eken. Det var hur mysigt som helst. När vi suttit där ett tag började det myllra av kaniner. Det var galet hur många de var. Jag antar att vi suttit så länge att vi började smälta in så de lade väl inte märke till oss längre. Det var en himlans mysig dag och min nya kamera var med såklart.  Ett minne för livet!

Samma kväll gick vi på bio och såg "21". Jag rekommenderar! Den va riktigt bra faktiskt.

Men som alla andra helger då vi ses går de alldeles för fort och det tog inte lång tid innan jag satt på tåget tillbaka till Stockholm igen.

Det jag sist nämnde när jag skrev var att hostan skulle gå över och jag skulle vara frisk som en nötkärna fortare än någon skulle kunna säga "Muu"..men så fel jag fick. Idag hostar jag fortfarande, efter över tre veckors tid nu. Var hos läkaren i måndags för att få ett slut på det här. Fick en jättestark medicin, tydligen mycket väl känd då man blir extremt trött och, som läkaren sa det "Man blir lite hög... jobbar du förresten?". Heeheee tänkte jag. Wops. Kanske inte den rätta timingen den här gången heller men vad ska man göra då? Det är väl bara att bita ihop och gilla läget.

Det första jag gjorde nästa morgon var att varna mina kollegor. "Om jag skulle verka lite seg, slö och bokstavligt talat lite borta, så beror på det min medicin mot hostan. Den innehåller morfin så, det kommer nog märkas." Jag fick fniss som svar och Mimmi frågade om det var Cocillana-Etyfin som jag fått. Mycket riktigt! Där har vi den, den sövande medicinen.

Igår eftermiddag fick jag till och med en extra rast av Ebru innan hon skulle gå hem. Det var så snällt av henne! Jag ska erkänna att jag bara var hundradelar ifrån att somna på riktigt.

Nu ska jag ta en ny dos så det är väl, också med tanke på längden på det här inlägget, dags att sluta. Ha det så bra så länge!

<3



<3 Mattias & Jag <3
Alnarp
17/5-08

Jag är så less på den här hostan. Fast jag antar att jag får leva med den eftersom jag inte gör något åt den heller. Men jag känner det på mig. Jag blir snart frisk igen! Ni ska få se!

Jag är lite ledsen för att jag inte fått leva ut till 100% i vår. Höjdpunkten är när häggen blommar och doften sprider sig i luften. Men nej, varför ska jag vara frisk och kunna känna den just i år för? Fasiken att man skulle bli täppt i näsan igen! PRECIS i rätt stund!

Idag har jag knappt gjort något nyttigt alls. Med närmare eftertanke..så har jag inte gjort något nyttigt alls. Jag har inte heller jobbat som jag egentligen skulle eftersom det nog inte skulle vara så uppskattat med en hostande kassörska. Så njaa det blev till att ringa donken 08,00 för att förvarna så de hade en chans att ringa in nytt folk.

På tisdag är det min sista dag :D Det ska bli så skönt, så skönt! Istället hälsar jag hjärtligt välkommen till Simone som också på tisdag blir donken-tjej hon med. Välkommen i klubben! Med henne har jag värvat fyra stycken totalt. Har jag gjort ett bra jobb? :P

Det är så himla härligt med de ljusa kvällarna nu också. Man får lite extra energi känns det som och det är väl behövt. Håller ni inte med?
Nu kan det bara bli bättre!

1) Satt på kanten till sandlådan och hörde två av barnen på min avdelning ha en konversation om en gummisnodd

Pojken - Titta flickan..den är för lång för pinnen

Flickan lutar sig fram och granskar den kritiskt och instämmer sedan med en nick och ett leende.

Pojken - Jag kan...jag kan visa dig hur man gör den kortare.
Jag funderade en kort sekund över hur han skulle bära sig åt. Det kunde inte bli så värst lätt. Eller? Inte utan att klippa sönder den!
Men tro det eller ej, han löste problemet galant. 

Pojken - Titta!

Han höjer handen hållandes i gummisnodden. Vevar sedan några "lasso-moves" ovanför huvudet och håller den sedan fram mot flickan så hon kan se den klart och tydligt.

Pojken - NU är den kortare. SE!

Flickan - Hahahaha, vja nu äj den kojtaje!

2) Uttalandet gjordes av en tjej från en annan del av dagiset där det går lite äldre barn. Vet därför inte vad hon heter.

Vi står vid gungorna och jag puttar på en flickas gunga när den andra tjejen och killen, som delar gunga, säger;

Tjej - Vet du?

Jag - Nej, vad då?

Tjej - Jag vet en kille som du skulle gilla, som du skulle tycka vara jättesnygg

Jag - Jasså?

Tjej - Han är stor alltså, och heter Ville. Haha!

Pojken skrattar han också.

Tjej - om ni träffas ska han också tycka om dig..om ni skulle träffas så skulle han tycka att du är vacker. HAHAHA! Skrattar de högt så huvudena flyger bakåt!

Tjej - och då ska dem bo i samma hus.

Pojke - och pussas

Pojke - jättemycket, varje dag

Tjej - det gör mina föräldrar

........osv, osv....tänk så mycket man ska höra ^^

Jag som tyckte det hela var mer komiskt att bara lyssna på, stod och log samtidigt som jag puttade vidare. Ibland behöver man inte säga så mycket. De pratar på en hel konversation i alla fall. Jag var inte så delaktig den här gången. Men att de kan ha så roliga idéer XD

Hallå där!

Det är sjukt hur all tid bara flyger förbi. Idag är det en hel vecka sedan vi tog studenten. EN VECKA! Och jag har idag avverkat min andra dag på dagiset.

Första dagen igår var lite nervös men jag tycker jag anpassade mig ganska fort. Jag märkte snabbt, som jag blev lite förvånad över, hur jag bar mig åt för att följa med i rutinerna och lära mig allt så fort som möjligt. Allt blir väldigt enkelt om man är lyhörd. Något som jag tror har lärt mig en del från McDonald´s. Lyssnar med det ena örat åt det andra hållet medan man gör något helt annat, iaktar vad de andra fröknarna säger och hur de gör. Det svåraste är att veta var man ska sätta gränserna. Vad barnen får och inte får göra. Speciellt i de situationerna har det varit bra att lägga märke till vad som gäller enligt fröknarna.

Jag trodde inte heller att jag skulle ta två dagar på mig att lära mig alla namnen. Snarare två år. Men de sitter och även de flesta av alla dagliga rutinerna. Än så länge har jag dock inte bytt någon blöja. Haha.

Skillnaden på det här jobbet än andra jag haft är det stora ansvaret. Barnen är små och behöver konstant tillsyn och det är ju andras barn. Tänk vad hemskt det skulle vara om något hände på grund av en själv. Jag skulle dö!

Igår var ett sådant första ansvarstillfälle. Det kanske inte låter så värst stort och det var det väl egentligen inte heller men när alla ungar flyr åt var sitt håll när man får uppgiften att ta sju stycken ut på gården och sedan hålla reda på dem i ett vimmel av hundratals (typ) andra barn...då blir det lite spänt XD Men de kommer så fort man ropar "Alla sjölejon..!" ^^

Idag blev jag också lite pirrig, eller vad man ska kalla det. Jag fick uppgiften att pricka av och hålla koll på alla barn som gick hem eftersom jag var sist kvar av tre fröknar (inräknat mig). När jag skriver ned det känns det inte lika speciellt. Men någonstans känns det så spännande att veta att de litar på en. Äntligen får man känna sig lite vuxen!

Dagens sötaste uttalande (tror jag, har glömt alla andras söta uttalanden :(  )

Jag, en liten kille och två tjejer sitter vid bordet och gör papperskikare när jag får en bit papper av en liten kille.

Killen- Du får den häja av mig!

Jag- Får jag den? Vad snäll den du är.

Killen - Titta, det sitter ett tejp häja. Ah... du kan ta av den när du kommer hem.

Han är så himla söt =D

Nu är det banne mig inte många dagar kvar. 2 dagar! Men herregud så konstigt!

Idag var det mösspåtagning på Berga. Lave höll ett litet, tack och lov, kort tal och avslutade med ordet "mössor". Mer än så hörde jag inte. Alla skrek "skååål" och sedan slukade man champagnen. Som tyvärr smakade avslagen, jäst, päroncider. Inte så värst gott alltså. Men vad tusan, det är ju en bagatell! Allt är ordnat, tror jag. Jag kommer få mina betyg i handen, som jag är nöjd med och ja jag antar att allt är ordnat till eftermiddagen när alla släktingar ska fråga.."Vad ska du göra nu då?". Jag funderar seriöst på att knåpa ihop någon lapp där de vanliga frågorna blir besvarade. Haha, nej men visst vore det skönt att slippa svara på en och samma fråga 20 gånger?

I Torsdags var jag hemma hos Emma med Simone och Agnes och fotades. Agnes hade kameran i högsta hugg och av de jag hittills har sett så är de superfina! Hon är en grym fotograf! Tack vare dem bilderna struntar jag i att ta porträttbilderna som anordnas av skolan. Det är så jobbigt att le mot en fotograf sådär på beställning. Jag menar när bakgrunden är fixad, när det hänger paraplyer i taket och han/hon säger "Sitt lite mer vridet åt vänster, ned med hakan, och ett fiiint leende nu!" Suck alltså!

I fredags var jag med Emma, Simone och Lisa och fixade naglarna. De blev jättefina men tyvärr flög två av när jag fick vääldigt bråttom till tåget. Därefter åkte en till av när jag skulle lyfta väskan lite hastigt. Fasiken. Men jaja..

Just jah! På tal om just det tåget.  Äntligen får jag skriva om det jag länge velat nämna. Det har kliat i fingrarna kan jag lova!

Mattias fyllde 20 år igår 27/4-08 och sedan fyra månader tillbaka har lilla jag, mooaaahahahaha, planerat en överraskning. Jag skulle åka ned till Lund, utan hans vetskap och sedan ringa vid 00,00 till den 27:e och berätta var jag befann mig. Och tro mig, han anade ingenting. Inte det minsta! Vet inte hur många gånger jag gått igenom allt i mitt huvud om, och om ,och om igen för att för det första inte avslöja något och för det andra för att få allt att hänga ihop.

Mattias ringde mig ungefär 20 minuter innan jag skulle börja jobba på Lördagen...trodde han! Jag sa helt lugnt, " Jag är redan på jobbet och väntar på att få börja". Men sanningen var mer den att jag låg bekvämt i min säng hemma i mitt rum och väntade på att få åka till tåget.

Tre minuter innan 00,00 den 26:e höll jag på att ta kål på mig själv. Jag sprang runt i lägenheten helt flipprig och försökte lugna ned mig men visst att det gick då! NOT! Så äntligen fick jag ringa och kunde till min stora glädje höra honom överlycklig på andra sidan luren. <3

Det har inte varit lätt att gå och längta i fyra månader men det har samtidigt varit väldigt skoj att hålla det hemligt ^^

Nu ska jag göra mig i ordning inför studentskivan i kväll. Ska bli hur skoj som helst!

Idag var det absolut sista matteprovet och JAG KLARADE DET =D Efter allt slit är även den över och jag kan inte riktigt förstå. Det känns jätteskumt! :P

Jag är så himla glad! Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det på bästa sätt. Jag är bara på så himla gott humör. Men luften gick ur mig. Det är ungefär som om jag hållit andan i flera år, och kan nu äntligen andas ut. Känslan är underbar och bortom allt jag kunnat föreställa mig!

Idag blev det också den sista svängen förbi kontoret för att prata allvar, haha. Jag och Lisa tittade in hos Lave och pratade betyg samt nämnde att han gärna får skriva på våra slutbetyg med stooor omsorg. Gärna en " =D " vid sidan om namnteckningen vore bra!. Jag lämnade också tillbaka Matte- och Kemiboken. Vilken lättnad! Pusselbitarna har fallit på plats...och jag.....är FRI!

Vet ni vad jag ska göra nu!? Slappa ihjäl mig!

Eller okej. Bara idag, i morgon är det full rulle igen =)

Ja okej. Bara för att Mattias kom på ett bra sätt att undvika detta och för att Emma är ensam hemma, så ska jag skriva om det tidigare utraderade inlägget. :P

Jag klarar snart inte av att längta såhär mycket längre. För det första är det bara 10 dagar kvar och den riktiga nedräkningen har börjat! 10, 9, 8, 7..osv med stooor och mörk röst!
Jag har bara matteprovet kvar, som jag för övrigt har ångest inför. Jag vill så hemskt gärna få det överstökat nu! Blää! Jag vill kunna komma hem och ta mig den friheten att göra precis exakt vad jag känner för. Inga måsten, inga fingrar som värker av allt skrivandet på datorn. Det ska bli enormt skönt! Tänk att bara kunna slänga sig i soffan och breda ut sig.

För det andra längtar jag så fruktansvärt mycket efter min underbara Mattias. En dag ifrån varandra känns som en vecka. När han kommer hit till studenten är det ungefär en månad sedan vi sågs. (om man inte räknar de snabba visiterna när han skulle vidare med tåget, till eller hem från Lund). Avstånd är inte det minsta kul! Tack och lov att det finns mobiler på den här planeten! Men jag behöver en kram! <3

Om man ska summera min dag på jobbet blir denna såhär;

*Värmeslag --> huvudvärk ( som tyvärr är kvar ännu)

*Lovisa lyckades göra en "fanta-fontän" precis intill mig..hahaha effekten var en ny deo eftersom jag sträckte mig efter ngt XD

*Garvade länge efter det

*Var på glatt humör

*Det va dem jag jobbade med också

*Mitt i stressen lyckas smidiga-sandra tappa två glassar....pslaaash i golvet

*Superdupervackert väder va det också

*Va på glatt humör när jag kom och likaså när jag gick ^^

Nu ska jag hitta på något annat!

F*n vad trött jag blir på den här bloggen........hade skrivit värsta inlägget och så försvinner ALLT när jag ska lägga upp det! Detta inträffar när man är för seg! Men man måste ju för tusan få tänka efter innan man skriver!
SUCK!! >:C